Om nån timme åker jag med packad väska till Dalen- ensam.
Där kommer jag vara ensamare än ensamast känns det som. Johan ska på LAN neröver landet och är där till nångång nästa vecka. Vid såna här tillfällen känner man att vi är olika. Jag hatar LAN. Jag anser att folk som lägger tid o pengar på å sitta vid nån jävla dator dygnet runt i flera dagar och försöker bevisa att det visst går att överleva på Jolt cola om manbara vill, sånt tycker jag inte låter kul alls. Men det är ju jag det. Jag önskade att jag haft nått jävla pissintresse som folk irriterade sej på..

Men inte ens ett intresse har jag.. tragiskt.. Känner mej faktiskt ganska(mycke) omotiverad till nånting här.. eller över huvudtaget. Om man ska vara ärlig så håller jag på bli osocial. ja nästintill folkskygg FAKTISKT.. Det är läskigt. Jag mådde så bra o va så glad för ett tag sen.. Nu tänker jag bara på för mycket på saker och blir helt trasig inombords..

Måste packa..