Ååh. Jag blir så glad av era kommentarer allihopa! Det värmer i mitt mjuka hjärta såå..
--

En sak som är väldigt synd med nya vänner man lärt känna är att man inte känner dom sen förr. Man vet inte vad dom gjorde för pinsamheter i skolan eller vem dom frågat chans på. Man vet heller inte hur de va i tonåren eller om de ljög för läraren på gympan för att slippa vara med . Om man är väldigt bryllig kan man ju fråga, men man kommer ändå inte ens så nära inpå att man får de små detaljerna som man vill och behöver för att få en bild av det.

Det jag menar (trots att jag flummar värre än en...) är att det är så viktigt,och enormt kul att ha någon kvar från skoltiden. En vän som man kan prata gamla minnen med. Att minnas tillsammans vad man gjorde när man gick i ettan och kom försent till lunchen för gympan var försenad o kö i duschen! Såna saker försvinner, för vi börjar bli gamla nu för fasen. Vi måste dela med oss av minnen.