Det här är skrivet av
Solbarn,det måste vara det sötaste jag nånsin läst! haha
Jag blir rädd för dessa känslor.
När jag satt där bakom ratten i mörkret med Tomas Ledin ur högtalaren
så kände jag det igen.
Den där känslan av fullkomlig kärlek.
Nej, inte till Gud, Jesus eller Jon.
Utan till volvon.
Den älskade volvon.
Som alltid startar, som alltid går framåt,
som är trogen och säker!
Det kändes som en enda lång kram
hela vägen hem ikväll.
Jag och du volvon.
Hade jag kunnat och fått upp dig för alla trappor
så hade vi skedat hela natten.