huvudvärk is the shit!!!!Jag vet att jag borde sova nu, jag vet. Men jag ska bara.... och sen ska jag läsa aftobladet, SEN sova..
Idag har jag och Johan pratat lite.
Tillit, ärlighet och at vara omtänksam i ett förhållande är självklart det viktigaste som finns (iaf för mej). Men sen var ärlighet har sin gräns finns det många argument om. ett exempel.
Johan var på kurs neröver landet söndag till torsdag..
Peter var här i veckan, måndag till onsdag förmiddag. Inte bara han, utan även en annan kompis av samma kön som mej (mån-tors). Att Peter kom blev inte bestämt förrän samma dag som han kom egentligen. Jag hade tjatat på han förr att han skulle dra sej hit nångång å hälsa på men aldrig blivit av (kanske rädd för Johan). När han på måndag sa att han kunde ta 13-tåget och komma frågade han inte var Johan var, alltså visste han inte att han inte skulle vara hemma (men han visste att andra personen skulle komma). Just det att Peter skulle komma tog jag inte ens seriösti början,jag trodde bara att han fjantade sej och lurades. Men när jag fick sms om att han var i avesta med tåget så förstod vi att han va på väg. (jag hade INTE låtit Peter komma hit om jag inte haft en tjejkompis här)
Det största frågetecknet för mej i den här situationen var, att Vad ska jag säga till Johan ? Ska jag säga att ''Hörredu,du vet han Peter är här'', och då få frågan att vad gör Peter här ? Skulle jag förstöra Johans kursdagar med att han skulle gå och tänka på att ''undra om Ida gör nått med Peter. Tänk om Peter är dum, tänk om hon e otrogen....''. För jag VET att det skulle bli så, jag känner honom. Han skulle sluta svara på sms, och skita i att klara kursen för att hans tankar åkte runt i skallen. Inte hade vi kunnat prata om det heller via sms eller samtal eftersom det är det sista man ska göra, framförallt i sms då allt kan gå fel. Och samtal hade han inte tid med då kursen tog upp väldigt många timmar på dygnet.
Så jag uteslöt det alternativet för HANS skull.
Istället valde jag att inte säga nånting alls under hans kursdagar.. Jag ville vänta tills han kom hem och berätta det ''ögon mot ögon'' istället. Då kunde vi prata ut, utan att nån är trött o grinig,utan att 'ska bara.., utan stress eller prov. Och istället för sms, kunna se in i varandras ögon och reda ut allting och veta att ingenting hände. Att kunna hålla om varandra, att veta att jag aldrig hade kunnat svika honom på ett sånt elakt sätt att ''bjuda hem'' nån o sen vara otrogen, att det är det sista jag hade kunna göra. Att förklara att ''ingenting har hänt'' i ett sms är likamed SKIT, sms är skit när man ska prata om sånahär saker. Det hade inte spelat nån roll hur övertygande jag än varit dom där kursdagarna via sms, han hade ändå mått dåligt och gått runt o trott saker. Jag ville att han skulle må bra å slippa gå runt om dagarna o må skit över en sak som vi kunde ta när han kom hem.
När han kom hem gick det kanske 15 min sen berättade jag det. Först blev han jätteledsen.. Sen så förstod han hur jag tänkte och resonerade när jag bestämde mej hur jag skulle göra. .
Men vet ni vad jag fick reda på idag ? Att han vetat sen i tisdags att Peter varit här. Jag har inte sagt nånting.
Men jag vet vem det är och jag tycker det är dålig stil att DU inte kunde trycka ur dej för mej att du berättat det för honom.
För det blev PRECIS som jag förklarade för dej hur det skulle bli om han visste det. Johan mådde SKIT efter att han fick veta det. Han smsade inget, hörde inte av sej. Och idag fick jag veta att han var så rädd att förlora mej att han inte visste vad han skulle göra. att det ENDA han gick och tänkte på var om jag var otrogen.
Hade DU låtit mej få göra på MITT sätt som jag bad om att få göra så hade det blivit som jag velat. Han hade varit på sin kurs och mått bra. Saknat mej och skickat söta sms. Istället mådde han dåligt och var ledsen. Och inte var det mitt fel!
Vissa vet nog inte vad som är rätt eller fel angående det här exemplet. Men det är VÅRAT förhållande, och just i den här situationen så blev det såhär. Hade jag vetat flera dagar i förväg att Peter skulle komma hade jag givetvis berättat det innan Johan åkt. Men nu hade Johan åkt på söndagen och Peter kom på måndagen,,,
Alltså, jag ljög inte, jag bara sköt upp sanningen för vår skull!
På tisdag kväll ska Joa till Hememora till en tjej. Sen ska dom,tillsammans åka ner till jönköping på lan.
Svartsjuk? jag? Så inihelvete. Men nu har jag bestämt mej att jag litar på honom. Jag kan inte gå runt å må skit för att jag har dåliga erfarenheter av killar när jag var yngre. Alla killar är inte svin. Det finns små söta grisar också och jag vet att Johan är en sådan liten gris. Sviker han mej så är det väl så. Men då VET jag sen att alla killar är små taggiga svin.
Svik mej inte älskling, Jag älskar dej <3
I'TS LOVE , ALL THE WAY BABY
Idag har jag och Johan pratat lite.
Tillit, ärlighet och at vara omtänksam i ett förhållande är självklart det viktigaste som finns (iaf för mej). Men sen var ärlighet har sin gräns finns det många argument om. ett exempel.
Johan var på kurs neröver landet söndag till torsdag..
Peter var här i veckan, måndag till onsdag förmiddag. Inte bara han, utan även en annan kompis av samma kön som mej (mån-tors). Att Peter kom blev inte bestämt förrän samma dag som han kom egentligen. Jag hade tjatat på han förr att han skulle dra sej hit nångång å hälsa på men aldrig blivit av (kanske rädd för Johan). När han på måndag sa att han kunde ta 13-tåget och komma frågade han inte var Johan var, alltså visste han inte att han inte skulle vara hemma (men han visste att andra personen skulle komma). Just det att Peter skulle komma tog jag inte ens seriösti början,jag trodde bara att han fjantade sej och lurades. Men när jag fick sms om att han var i avesta med tåget så förstod vi att han va på väg. (jag hade INTE låtit Peter komma hit om jag inte haft en tjejkompis här)
Det största frågetecknet för mej i den här situationen var, att Vad ska jag säga till Johan ? Ska jag säga att ''Hörredu,du vet han Peter är här'', och då få frågan att vad gör Peter här ? Skulle jag förstöra Johans kursdagar med att han skulle gå och tänka på att ''undra om Ida gör nått med Peter. Tänk om Peter är dum, tänk om hon e otrogen....''. För jag VET att det skulle bli så, jag känner honom. Han skulle sluta svara på sms, och skita i att klara kursen för att hans tankar åkte runt i skallen. Inte hade vi kunnat prata om det heller via sms eller samtal eftersom det är det sista man ska göra, framförallt i sms då allt kan gå fel. Och samtal hade han inte tid med då kursen tog upp väldigt många timmar på dygnet.
Så jag uteslöt det alternativet för HANS skull.
Istället valde jag att inte säga nånting alls under hans kursdagar.. Jag ville vänta tills han kom hem och berätta det ''ögon mot ögon'' istället. Då kunde vi prata ut, utan att nån är trött o grinig,utan att 'ska bara.., utan stress eller prov. Och istället för sms, kunna se in i varandras ögon och reda ut allting och veta att ingenting hände. Att kunna hålla om varandra, att veta att jag aldrig hade kunnat svika honom på ett sånt elakt sätt att ''bjuda hem'' nån o sen vara otrogen, att det är det sista jag hade kunna göra. Att förklara att ''ingenting har hänt'' i ett sms är likamed SKIT, sms är skit när man ska prata om sånahär saker. Det hade inte spelat nån roll hur övertygande jag än varit dom där kursdagarna via sms, han hade ändå mått dåligt och gått runt o trott saker. Jag ville att han skulle må bra å slippa gå runt om dagarna o må skit över en sak som vi kunde ta när han kom hem.
När han kom hem gick det kanske 15 min sen berättade jag det. Först blev han jätteledsen.. Sen så förstod han hur jag tänkte och resonerade när jag bestämde mej hur jag skulle göra. .
Men vet ni vad jag fick reda på idag ? Att han vetat sen i tisdags att Peter varit här. Jag har inte sagt nånting.
Men jag vet vem det är och jag tycker det är dålig stil att DU inte kunde trycka ur dej för mej att du berättat det för honom.
För det blev PRECIS som jag förklarade för dej hur det skulle bli om han visste det. Johan mådde SKIT efter att han fick veta det. Han smsade inget, hörde inte av sej. Och idag fick jag veta att han var så rädd att förlora mej att han inte visste vad han skulle göra. att det ENDA han gick och tänkte på var om jag var otrogen.
Hade DU låtit mej få göra på MITT sätt som jag bad om att få göra så hade det blivit som jag velat. Han hade varit på sin kurs och mått bra. Saknat mej och skickat söta sms. Istället mådde han dåligt och var ledsen. Och inte var det mitt fel!
Vissa vet nog inte vad som är rätt eller fel angående det här exemplet. Men det är VÅRAT förhållande, och just i den här situationen så blev det såhär. Hade jag vetat flera dagar i förväg att Peter skulle komma hade jag givetvis berättat det innan Johan åkt. Men nu hade Johan åkt på söndagen och Peter kom på måndagen,,,
Alltså, jag ljög inte, jag bara sköt upp sanningen för vår skull!
_____________
På tisdag kväll ska Joa till Hememora till en tjej. Sen ska dom,tillsammans åka ner till jönköping på lan.
Svartsjuk? jag? Så inihelvete. Men nu har jag bestämt mej att jag litar på honom. Jag kan inte gå runt å må skit för att jag har dåliga erfarenheter av killar när jag var yngre. Alla killar är inte svin. Det finns små söta grisar också och jag vet att Johan är en sådan liten gris. Sviker han mej så är det väl så. Men då VET jag sen att alla killar är små taggiga svin.
Svik mej inte älskling, Jag älskar dej <3
I'TS LOVE , ALL THE WAY BABY
GODNATT FÖR FAN!
-
-
Kommentarer från er söta läsare.
» Frida
Jag hade gjort samma sak som du gjorde, de va ju faktiskt det bästa sättet. Men jag tyckte det vad jävligt dålig stil av kompisen att berätta det för Johan. Hon skulle inte ha lagt sej i över huvud taget!
Och på tal om svartsjuka, du är inte ensam, jag är också så in i helvete svartsjuk, men man måste kunna lita på varandra precis som du säger. De blir bra ska du se! Kramis! ^^
» lys
det handlade inte om att jag "berättade" utan han frågade om jag hört något och jag sa vad jag visste, det lilla, att du hade två på besök. han visste bara en. ojdå. jag visste inte att det var hemligt i några dagar, den informationen hade inte jag fått. det kom fram i ett helt normalt msn-samtal, hux flux. det kan jag faktiskt inte göra något åt, eller känna att jag gjort fel när jag inte visste. eller hur ?
Trackback