Idag känner jag mej lättirriterad (pms), och jag känner en äcklig ilande illamående känsla leka genom kroppen. Vidrigt, är ordet....
Folk vet att jag är lättirriterad just nu, men ändå retar EN person upp mej hela jävla tiden så jag nästan bryter ihop. Jag hatar att bli rättad å få höra fel jag gör och säger, och aldrig får höra bra saker jag gör annars..

Känns som om jag håller på bli deprimerad på riktigt. Jag hatar att jag är den jag är, att jag aldrig får känna mej värdefull eller speciell. Jag känner mej mest som nån osynlig filur som duger när andra har lust.. Känner mej inte behövd till nått, varken till personer eller nått jobb..

Förlåt om vissa tar åt sej och känner sej ''träffade''.. men det är min blogg och jag skriver vad jag vill. Helt frivilligt att läsa den..










- - -