Det är en sak som jag blir väldigt ofta irriterad över, och det är att 'folk' tror att man har det så perfekt för att man är så glad som jag är! Jag har till o med fått en kommentar (irl) ''Jag vill också ha det som du, så perfekt'' .

Ska till AF när jag varit hundvakt. Och om jag ska vara ärlig så är de det värsta som finns! Min handläggare jag går till är alltid lika jävla otrevlig och grinig. Det känns som om han ser mej som en lat,tjock, snuskig tjej som skiter i o söka jobb och som njuter av att leva på andras pengar. Är det så ni ser på mej också ?

Nej,jag har inte jobb. Är det inte det arbetsförmedlingen är till för? Att vi utan jobb ska dit o få tips o råd,? Inte få nå taskiga kommentarer eller otrevliga svar på de frågor man har.
Jag kan inte göra mer än söka de jobb som finns. Det är ingen ide jag söker som undersköterska eller chef då jag varken har utbildning eller erfarenhet inom det, ändå så känner man sej så kass om inte söker ALLT som finns!

Jag vill utbilda mej och vilja veta vad jag vill hålla på med. AF försökte tvinga in mej på en kockutbildning som dom har här i BLGE, jag sa från början att jag inte vill jobba inom det. Men efter tjat o gnäll om att ''du har ju ändå inget för dej'' fick jag lov gå på ett besök. Och jag kände lika fort som jag kom in dit att NEJ, jag vill inte jobba inom kock/restaurang, vafan gör jag här? Även hon som höll i utbildningen sa att man ska verkligen VILJA gå där, o inte göra nått för någon annans skull,utan för sej själv. Och jag ville ju inte, inte då,inte idag,. Ändå är AF skitsura för jag sa nej till den utbildningen.

Varför ska jag gå något jag ändå kommer må dåligt av att gå till ?


AF har lovat mej en vägledningskurs som handlar om ''förvirrade ungdomar som inte har erfarenhet i jobblivet''. Jag har väntat o väntat på den för jag vill verkligen komma ur det här ''leva-på-andra-träsket''. Kursen finns, och det är massvis som har sökt in på den. Men jag har sökt miljoner gånger och handläggaren säger att jag ska gå den när den börjar,har han sagt sen i februari, nu är det maj. Kursen har inte börjat ännu.

Jag är en glad tjej. Jag älskar livet även om vissa dagar är bara skit. Jag vill inte bli en socmänniska som sitter på samma ställe om 10 år. Jag vill tjäna mina egna pengar o ha min välförtjänade lön på mitt konto. Jag vill så inihelvete. Men det känns som det är en stor svart mur framför mej. Jag kan inte gå runt den o inte klättra över. Jag står där på samma ställe och försöker  få ihop hur jag kommer förbi den.

Hur vet man vad man vill syssla med? hur vet man att man inte går en utbildning förgäves o inser efter halva tiden att jag vill väl fan inte hålla på med det här?!