Detta är mitt 909:onde blogginlägg. Jag missade när jag skrev 900:onde gången men antar att jag inte skrev någonting intressant där, men vad gör det? Inget av mina inlägg innehåller just något slags superintressant. (haha)


Jag skrev nyss ett långt inlägg. Jag läste igenom det och förstod inte ett skit vad jag skrev om. hur tänkte jag och vad ville jag få ut av det? Jag skrev om vanilj :s


Jag sitter i soffan med en drickyoghurt i ena handen och andra handen slöskrivandes här. Bredvid mej står ett tänt vaniljljus. Runt ljuset står det ''Till en speciell person'', den personen ska tydligen vara jag. Jag fick ljuset av en vän förra helgen som vet att jag gillar ljus (och som tydligen anser att jag är speciell). Tack

Yoghurten börjar kännas som varmt slem på tungan. Varför är jag så seg på att dricka upp allt? slöandet som  slutligen orsakar de ljumna klunkar som bara växer i munnen.. Iuh..


Det känns som att det är så mycke jag vill skriva om, men som tar sådan enorm tid att uttrycka sej. Tillslut glömmer jag bort vad jag ville få ut av de jag en gång börjat på.

Jag filosoferar rätt mycke om kvällarna. Det är kväll nu. Jag tänker mycket på människor och hur öppna vissa är medans andra vet man ingenting alls om. Nyss skrev en person på facebook att hon skulle gå och hänga sej för hon orkade inte mera. Personligen tycker jag att det är fruktansvärt skrivet,jag tänker inte på henne utan på hennes barn. Alla hennes barn har facebook och dom brukar skriva med varandra där. Hur känner inte dom sej när deras mamma öppnar sej för hela facebook att hon snart går och hänger sej? I detta läget är det inte det minsta kul om det vore ett skämt,man skämtar inte om självmord. Och speciellt inte på ett öppet forum där ALLA kan läsa PLUS ens egna barn. Hur tänker människor som beter sej så ?

Det är inte direkt sällsynt med folk som omar sej och gnäller om sina liv på facebook. Det blir (iaf bland mina vänner där) oftare att folk klagar på sitt liv, hur värdelöst det är, hur jobbigt allting är och att dom inte orkar med sina barn eller pojkvänner mera. Jag hade hemskt gärna vilja veta VAD det är dom inte orkar med,vad är det som är så jobbigt som gör att dom inte vill finnas till längre. Det finns säkert många som har sina orsaker men även många som inte tar vara på de dom har istället för att gnälla. Alla har vi dåliga dagar, men tänk såhär:
När du känner dej deppad eller ångesten kommer ska du hälsa den välkommen, men tala om för den att den får sitta längst bak i bussen. Den får aldrig köra, bara sitta där bak i bussen och finnas till.

Med det menar jag att alla har rätt att må dåligt, ingen människa mår bra jämt. Men låt inte allting jobbigt och tråkigt ta överhand. Fokusera istället  på de små sakerna som gör livet roligt och värt att leva. Det behöver inte vara något viktigt eller stort,utan bara nånting man kan eftersträva eller längta efter.

När jag känner att jag börjar bli deprimerad så låter jag mej själv bli det till en viss mån. Jag är aldrig deprimerad mer än en dag. Dag två fokuserar jag på små,men viktiga saker i mitt liv. Vissa gånger är det svårare än andra,men det funkar om man verkligen vill och försöker.
Det som alltid gör mej glad är jag är som mest nere är min familj. Jag har två små underbara brorsdöttrar som är det vackraste som finns. Jag har en mamma som är guld värd och tre bröder jag aldrig hade klarat mej utan. Jag har en pojkvän som älskar mej trots min stora röv och mitt (stora) intresse för mat och choklad. Jag är älskad,jag har tak över huudet,tre fula katter och vänner som jag bryr mej om.
Varför skulle jag fokusera på det jag inte har ? Ingen blir lyckligare av att tänka på vad dom inte har istället för att älska det som finns omkring dom. De som fokuserar på det dåliga kommer en dag inse när allt det viktiga försvunnit,att det är försent. Istället har dom gått runt som i en dvala och tyckt att allt är värdelöst och att livet är inte värt att leva.

Jag har ingen pappa. Jag har inget minne av att jag nånsin haft en pappa.
Jag blev mobbad på högstadiet,även efter.
Jag har aldrig jobbat,aldrig fått en lön.

De 3 punkterna förföljer mej i livet. Ibland stannar livet upp oh jag tänker på hur livet vore om pappa hade levt. Hur hade jag varit som person? Hade jag vuxit upp i Älvdalen ? Hade jag haft flera syskon?

När det händer att jag stöter på den här mobbaren så blir jag kallsvettig direkt. Jag känner mina hjärtslag hur tydligt som helst och jag åker tillbaka i tiden till högstaidet. Vill bara försvinna.


Såklart tänker jag på detta ibland. Men det är ju inte så att jag tänker på det för mycke och för ofta så att jag tillslut bara mår dåligt över det. Det är saker i det förflutna som jag ALDRIG kommer kunna göra nånting åt. Det är dåtid och kommer förevigt vara. Alla har säkert nånting i sitt förlutna som de mår dåligt över. Men jag har försökt se de bra i det dåliga. Även om ingen förtjänar att bli mobbad eller förlora en förälder när man är liten så har det ju kommit nått bra ur det. Jag menar givetvis inte att jag är glad för att pappa är död och att högstadiet blev som det blev. Utan hade jag inte gått igenom allt det jag gått igenom så hade jag knappast varit där jag är idag. Visst,det är mycke som fattas, men även saker jag åstakommit..

Det känns som om jag bara flummar mer och mer ju senare klockan tickar. Men jag tycker det är så enormt viktigt att fokusera på det man mår bra av,inte tvärtom. Även om jag inte får fram det i text så låter det iaf jävligt bra i MITT huvud,och det är väl egentligen det som är allra viktigast.


Saker som jag är stolt över med mej själv:

• Att jag är så glad. Jag hoppas andra ser mej som en glad person,för det är så jag ser på mej själv.

• Jag gör världens godaste köttfärslimpa.

• Att jag accepterar mej själv för den jag är.

• Jag är Tjockis men lycklig ändå.

• Att jag har läst upp gymnasiebehörigheten och fått B i svenska.

• Jag lär mej mer för varje dag att inse att jag är värd mer än vad jag tror.

• Att jag vet vilka människor jag mår bra utav,och vilka som får mej att må dåligt.

• Lärt mej vara tacksam för det jag har.

Listan tog ungefär en kvart att göra. Det var riktigt svårt efter tredje raden att verkligen komma på nånting jag är stolt över. Men det kommer om man verkligen vill och inte fastnar på nåt dåligt. Skulle jag däremot göra en lista över saker jag avskyr skulle det inte bli svårt, utan tvärtom. Det skulle gå upp till 20 rader innan det skulle bli liiiiiite svårt, om det ens blir svårt.
Och oftast läser man (fb) att ''Fan jag hatar när det snöar'', ''hatar när det blåser'', ''hatar vintern''. Varför vänder dom inte på det istället, ''Jag älskar när det är sommar'' till exempel. Allt ska vara så hatiskt och tråkigt och hemskt hela tiden. Om livet suger en dag, ''Life sucks', så kom på något som senast gjorde dej glad och skriv det istället. Negativ stämning gör andra negativa och deprimerade också. Det smittar av sej lika enkelt som gäspningar eller om du möter någon med ett leende - så får du ett leende tillbaka.


Nu ska jag sluta flumma och ta mej en järntablett och dricka lite vatten.
hoppas nån orkade läsa och FÖRSTÅ vad jag ville få fram. Jag mår iaf bättre av att få skrivit av mej, det som räknas för mej. Och det är inte fel att vara Ego ibland,man måste vara ego rätt ofta för sin egen skull.