Always look on the bright side of life..

Idag har jag varit på gynundersökning och gav cellprov. Trodde att värsta grejen skulle vara själva undersökningen, men nejdå. Det värsta va efteråt när hon sa att hon såg något underligt, och frågade om jag haft besvär. Nej svarade jag. Jag blödde inte? Nej. Gjorde ont? Nej. Nehej. Men i framtiden kunde det bli besvär.... Så på tisdag ska jag dit IGEN o flasha musen. Dock för en MANLIG doktor. FYFAN! Det kunde tydligen bli värre ändå.. Precis vad jag behöver just nu.

Det är tur att jag har Malin/Fjun som ser efter tant Ida när hon börjar bli gammal och gaggig. Såklart det är 2013 och inte 2012 som jag envist börjat skriva som rubrik.

 

Dagen idag har det inte hänt så mycket. Jag har varit hos min ''psykolog/terapeut/prat-tant'' på sjukstugan. Skönt att få fladdra av sej lite ibland. Idag tog jag upp begreppet 'VÄNSKAP - VAD ÄR DET?''.. och finns det? (svar: JA). På sista tiden har jag faktiskt varit ledsen och nere för jag har känt mig så ensam. Jag vet var jag har vissa människor i hjärtat som alltid kommer vara där, men vissa är helt suddiga och det är svårt att ta på vad dom finner för mening med att vara min vän men ändå bete sej som om vi är ovänner. Jag och prattant kom iaf fram till att dom ger mej dålig energi och jag ska försöka fortsätta ignorera dom och se vad som händer. Har gjort det nu i snart 1 månad (början på december) och jag har inte fått nån väckarklocka från någon av dom. Jag ÄR inte förvånad, egentligen.... Men man hoppas ju alltid, in i det sista... Nu duscha och tvätta kotan! Kramis.

Uuuh! Körde nyss ett Zumba-pass för mej själv framför tvn. 18 min orkade jag sen stängd jag av. Jisses vad tungt och jobbigt det är när man är helt otränad.. MEN KUL! Tuttarna och rumpan svettas och händerna är fuktiga.. Enda som är ''normalt'' är fötterna :-). HUNGRIG blev jag åxå, kände de redan efter 5 min att magen kurrade..

 

Ramlade ju som sagt i en stentrappa igår så min röv och svanskota är åt helvete. Nu NÖS jag, vilken gjorde att kroppen drog ihop sej lite, därmed röven. SMÄRTA! Den värsta smärtan är när jag sitter i en soffa o ska resa mej upp igen, då musklerna i rygg o rov får jobba lite.. stackars svanskotan..

Idag när jag skulle gå ut så jag jag ut lite för fort. Gled iväg med skorna och åkte kana ner från en stentrapp. Tre steg klarade min svanskota av innan jag förstod vad som hände. Jag älskar skadeglädje men inte ens Sofia hade skrattat åt det här. Alla har vi gränser. Och så länge det gör ont är det inte kul ;) .

Det gjorde faktiskt så ont att jag grinade och tappade talförmågan i flera minuter efteråt. Det strålade smärta längs hela ryggen och ut i skinkorna.. Nu känns det knappast bättre.. Direkt jag sitter, ska ställa mej eller står så gör det fruktansvärt ont. Så pest eller kolera? Försöker vänja mej vid olika vinklar där det gör minst ont.. Jaja..
Direkt jag hamnar i fel vinkel så är det fan nästan närainpå att det kommer tårar för det gör så förbaskat ont.. andas...andas..andas...

 

Igår var det hockey. Och inte knäppte jag nå kort,.. och inte har jag filmat nå speciellt heller. Jag har ingenting förutom hela matchen i mitt hjärta, där det stannar för evigt.

 

Det är så svårt att förklara känslan för folk som inte är sport/hockeyintresserade.. Känslan att stå nervös o bita (mer än vanligt) på naglarna  över att det står lika mellan lagen, eller att Leksand ligger unden. Men sen lättnaden, känslan, värmen, kärleken och glädjen när det går som man vill. När de spelar med hjärtat och man märker det. Det är ett lyckorus och det är som att vara kär.