Always look on the bright side of life..

 

 

 

Sitter uppe i Rot och är barnvakt åt Amanda och Minde. Marie är på julbord på byn. Passar på å sno lite bilder =) 

 

 

 

 

 

 

Jag hade glömt, eller rättare sagt förträngt, hur olidligt tråkigt och värdelöst det är att vara arbetslös. Sömnlöst om nätterna och undermedvetet stressad.. Fan.

Nu är designen och bloggen klar. Välkommen!

Hoppas kommentarerna funkar den här gången :P

Svar till Anonym, som skrev:

har du inte gått ner sen du bodde här i borlänge? det ser så ut! och jag tycker att du verkar må bättre i dig själv, det sa jag till patrik efter att vi träffat dig de här två korta stunderna. fast iofs så säger folk så till mig med, först reagerar dom på viktnedgång, säger att det är för att jag är sjuk och har problem med kostintaget, sen fattar dom att det kanske inte var så bra längre. folk tror att man mår bra för att man går ner i vikt? jag anser inte att jag ens behövde gå ner förut, men man börjar undra av de reaktioner man får.

hursom, kort och gott, jag tycker du utstrålar något du inte gjort förut!

puss!

--

Tack för din kommentar. en blogg utan kommentarer är ganska värdelöst.

Först när jag läste ''gått ner'' så trodde jag direkt att du syftade på att jag gått ner mej i skiten, att jag verkade må sämre, se sämre ut och helt enkelt var i botten. Sen läste jag din nästa mening, att du tyckte det såg ut som att jag trivs''i mej själv''.

Jag förstår nu vad du menar med första meningen, du menade ''vikt''mässigt. Där har jag faktiskt ingen aning, då jag sista månaderna har syndat dygnet runt med allt (hmm?). Mitt liv idag skulle jag inte påstå är bättre känslomässigt, men jag är starkare i mej själv ändå. Jag ska förklara vad jag menar med mitt inlägg du kommenterade på. tänkte göra hela detta inlägget som ett svar, men klarar inte av det. Skriver istället om varför jag trots allt mår bättre.

Det är första gången i mitt liv som någon ställer krav på mej. Tobias sa att OM jag skulle bo hos honom krävde han betalt av mej. Inte som en hora, givetvis, utan att han räknade ut hur mycket jag skulle bli skyldig av att bo där. Alla betalar hyra,el, e.t.c, varför skulle jag komma undan? Först kändes det taskigt på nått vis, jag förstod inte varför jag fick såna känslor i kroppen, det ÄR JU INTE TASKIGT! Något som vore taskigt är att inte betala för sej. Jag förstod inte hur det skulle funka ekonomiskt för mej, då jag hade ungefär 2500:- i månaden som jag haft de senaste åren. 1000:- till hyran resten fick jag göra vad jag ville med. Och där hade jag Cellbes,Ellos,HM, Klarna att betala av som gick på minst en 1000:- varje månad. HUR FANKEN skulle jag klara mej på 500:- i månaden? Samtidigt som pengarna var borta varje månad så kändes det ändå bra, jag hade lite att säga till om på nått vis. I Borlänge kändes det alltid som att jag inte bodde där lika mycket som Johan gjorde, eftersom han betalade precis allting och aldrig hade krav på att jag skulle betala något. Jag behövde höra sanningen ich en jäkla hård spark i arslet.

Det var då allt började. Jag hade ett ansvar - att betala hyran. Men om jag ville ha mer än 500:- kvar varje månad, hur gjorde man då ? Först tog Tobias ett lån åt mej så jag betalade av alla konton jag hade, som gick på hutlösa 30,000:-. Ja,det är sant. Allt var kläder jag tröst-beställt de senaste åren från jag fyllde 18 år. Kläder jag inte ägde, utan bara ''lånade'' (eftersom inget konto varit avbetalt en enda gång = lånade pengar). Jag vet seriöst inte vad jag lagt 30,000:- på. Det är så sjuk hög siffra att jag började grina när han gått igenom mina papper och konstaterade hur mycket jag var skyldig alla företag ihop. Jag hade aldrig kollat på siffrorna utan bara betalt och blundat.

Han tog ett lån förra året i sitt namn som såklart jag betalar varje månad, Från början låg det på 500:- i månaden. Det är STOR skillnad på 500:- och 1000:- när man inte ens har pengar egentligen.

Från att lånet låg på 30,000:- från början så ligger det idag på 50,000. konstigt va? egentligen inte.
Jag sökte och fick jobb i februari i år. Det var ''bara'' 50% som lokalvårdare på Mora folkhögskola. Men det där ''bara'' fanns inte för mej. det var ett jobb. Mitt första riktiga jobb där lönen jag fick hade JAG själv jobbat ihop alldeles själv. Tänk er den friheten och kick för självförtroendet det ger. Jag växte så mycket att jag EN månad senare trodde att jag KANSKE var smart nog att ta körkort, var jag det? Jag bokade in EN körlektion i Mars, bara för att se hur det kändes. Betalade alla i familjen fakturor angående övningskörningen så jag kände att jag fick lov få ut nått av allt jag betalade. Jag övningskörde hemma, vilket inte gick JÄTTEBRA! Stefan och Anders hade inte så mycket tid,så jag drog ut mamma som inte ens kunde förklara hur dragläge funkade, om man MÅSTE stanna vid en stoppskylt eller vem som hade företräde i en korsning. Som tur va så drog jag även med Tobias ibland så han fick sitta i baksätet och mamma fram. Då lärde jag mej lite mer, kan man säga.

30 april började min intensivkurs. ärligt talat har det varit skitbra men mestadels skitdåligt. Jag valde tyvärr fel körskola. vilket jag märkte ganska fort. Förstod jag inte varför bilen inte rörde sej (glömt ha i växeln) så frästes det och vissa lärare blev t.o.m arga pga saker jag inte förstod. Jag körde nästan varje dag, men jag hade så oerhört svårt för att parkera. Jag förstod inte vilket håll däcken vände sej om jag rattade vänster eller till höger, fattade inte vad de pratade om när jag skulle kika på backspeglar och andra bilars däck för att placera mej rätt i en parkering. Fattade ingenting av det där, och en gång började jag till o med grina när körläraren knuffade bort mina händer från ratten och parkerade åt mej samtidigt som hon med hög röst var så bekymrad över hur dåligt jag förstod av vad hon förklarade för mej. Jag avbokade alla körlektioner med henne efter det. I hopp att få en bättre blev det lika dåligt. Han sa att jag körde som ''alla andra i Älvdalen''. Vilket betydde att jag genade i rondeller istället för att åka ''runt'',. Jag åkte snabbt mot en korsning och fick lov slösa bränsle och vara ett hot mot miljön när jag fick lov tvärnita framför stoppmärket (vilket jag inte ens gjorde). Två dagar innan min uppkörning så var vi ute o åkte, jag hade en ''mini-uppkörning'' på schemat. Han skulle kryssa i mina fel och rätt o se om jag klarat en uppkörning. Givetvis totalmissa jag nästan allt och det fick jag ABSOLUT lov höra. Jag var en envis tjej som vägrade lära mej göra det rätta,jag körde på mitt sätt vilket var jättefel. Jag var så nervös av att åka med honom att jag fick kärringstopp vid ett trafikljus, o jääääävlar vad arg han blev. Så mycket som jag kört skulle jag INTE få kärringstopp, jag skulle INTE säga att jag INTE kunde parkera, inte fråga honom nånting för man får inte fråga något på en uppkörning. När allt var över för den gången berättade han att han hade underkänt mej redan efter tio sekunder. Jag hade problem med allt och rekommenderade mej STARKT att INTE köra upp om två dagar, jag körde alldeles för dåligt för det.

Jag var såå nära att ge upp, så så nära. Jag var så kass, kunde inte parkera och köra bil över huvudtaget. Varför skulle jag lägga ut 20,000:- på nånting som inte var en självklarhet att jag skulle klara av? Jag hade testat och jag misslyckades. Man får lov accepterade misslyckanden också.
Har i hela mitt liv varit en person som väldigt lätt har gett upp direkt nånting sparkat bakut. Berättade för några att jag skulle sluta gå dit, det var ingen ide. Tobias blev arg men sa att om jag tyckte att jag skulle sluta - så SLUTA! Jocke frågade varför jag skulle ge upp bara för att dom varit dumma. Mamma sa väl ingenting, som hon brukar.
Av nån konstig anledning och känsla så gav jag inte upp. Jag gick dit o körde sista lektionerna innan uppkörning. Dagen innan uppkörningen så körde jag med mamma och Tobias runt om i Mora i flera timmar. Jag höll på köra på en cyklist, vilket gav mitt självförtroende en hård stöt ner i botten igen. Men jag hade i tankarna hela tiden att det FANNS en chans att jag skulle klara uppkörningen. Liten men dock ändå en chans. Misslyckades jag, så kunde jag ju boka en ny uppkörning, eller hur?

Uppkörningen gick galant. Inga noteringar och inte höll jag på köra ihjäl någon heller. Vid den här tiden så hade jag redan gjort teoriprovet. Det gjorde jag 9 maj och uppkörningen var 16 maj. Teoriprovet fick jag 59/65 rätt på. Gränsen är 52.
Det var från början uppkörningen jag var nervös över. Men det gick. Jag tog körkort på 2 veckor och 2 dagar. Intensivt, men det gick!

Självförtroendet mådde bra av det här. Samtidigt jobbade jag ju så jag hade två grejer som jag mådde så oerhört bra av.

Anledningen till mitt inlägg under detta har inte med att jag i allmänt mår dåligt. Jag mår egentligen inte DÅLIGT, inte psykiskt dåligt så jag skär mej eller behöver happypiller.

Det finns en molnande känsla i kroppen jag inte kan trycka bort längre. Jag har kunnat det 2 1/2 månad men det går inte längre. Jag kan inte ens skriva om det. Jag har det i fingrarna och tangenterna är beredda,men inte hjärtat, inte hjärnan.

Anders finns inte längre, och jag vill inte leva med den vetskapen.

I hopp om att förstå mej på, så fick jag lov inse att det inte gick. Kommentarerna borta och det går itne att skriva nya eller läsa gamla. Allt är designens fel. Står så på sidan jag tog den ifrån. Är SÅÅÅÅ sur, då jag var så jäkla kräsen innan jag hittade den här. Jahapp. Ut på äventyr o leta en ny då -_-

Jag är tuff och ska testa ett tidsinställt inlägg. Egentligen är kl 00.26 och jag ska gå o sova. Men när detta inlägg publiceras så sitter jag i bilen mot Mora, fränt =)

 

Hoppas det funkar. Hej!

Design uppdaterat. E dug i buder.

Tack Fjun för tipset :)

Bakar lussekatter just nu. Degen är ju så jäkla god att man äter ihjäl sej redan innan bullarna är klara, Ska testa göra runda bullar den här gången och doppa i strösocker. Ser recept på dom överallt och dom ser ju så himla goda ut, kolla bara här;

 

Idag är det lucia, vilket betyder besök på dagis o se barnen lussa. Minde är verkligen en kaxpotta när hon är med kompisar.. Inte kramas, o knappt att man får sej ett Hej.. Söt var hon ju givetvis ändå :)

Tack för era kommenterer (TVÅ xD)

 

Sofia var snabbast, och då ska jag skriva om ''det känner jag inte till''. För alla som läser här så kommer ni garanterat tro att jag ska skriva om något jag inte känner inte, men så är det inte.

 

jag och Sofia kallar en viss peson så, ''det känner jag inte till''. Vi var nämligen på kryssning i somras. Lämnade verkligheten och Dalarna bakom oss och åkte på kryssning med vårat eget påhittade motto ''det-som-händer-på-kryssning-stannar-på-kryssning''. Det hände ju iofs inte så jävla mycket. Vi pimplade i oss cidrar och drinkar som smakade skit. Iaf mina drinkar som jag förstod efter köpet innehöll endast rom och cola. Men sedan hände det som skulle stanna på båten - vi träffade denna ''Det känner jag inte till''. Han stod där mitt i baren mot en stor mörk pelare och kollade ut över publiken och fyllon som diggade till ett konstigt coverband. Sofia blev samtidigt uppraggad och clownade sej med en mörk kille som inte förstod hennes fina dans. Det enda jag blev uppraggad av var kåta gubbar och icke svensktalande personer.. ''Det känner jag inte till'' var mörkhårig med mörkt skäggstubb. Lite för kort på längden (hahaha.. inte penisen) (penisen har vi i övrigt noll koll på. haha) för min smak  (längden.. inte penisen.. den har vi ingen smak på) men med ett charmigt leende. Pratade väldigt akademiskt och ''fint'' hela tiden. Direkt man hade en fråga att ställa till honom svarade han med ''Det känner jag inte till'', och skrattade sedan åt sig själv som om han sagt ett roligt skämt.

Kvällen fortsatte, han skrattade åt sej själv, jag och sofia åt varann. Vi kom in på jobb och liv-snack, och han berättade lite hemlighetsfull att han arbetade med sinnen. Smarta och fantasifulla som vi är så föreställde ju iaf jag framför mej att han var något med hörsel, syn, balans och smak. Vi frågade följdfrågor men han svarade inget mer om sej själv gällande det. Istället frågade han mig om jag visste vilka  ''Erik och Mackan'' var som hade eget Tv-program i någon kanal, vilken kanal visste han inte då han själv inte hade nån koll på dessa två killar. Jag svarade med ett litet rynkat ansikte att jag visste vilka de var, men att jag inte följde dom slaviskt direkt. Då dom kom de där skrytandet jag bara väntade mej från en okänd människa på en båt. Han hade då minsann arbetat ihop med dessa två kändisarna. Det var dessutom dom som kontaktat honom, inte tvärtom. Han var lite av en c-kändis i tvbranchen påstod han. TV hade haft kontakt med honom tidigare om att komma o prata om sitt jobb. Jag skrattade inombords. Varför skulle TV4, TV3 eller kanal 5 vilja ha en person i studion som pratar om våra sinnen? Visst, om han vore läkare, men han var väl inte en känd superduperbra läkare, eller? Jag tror vi frågade, och han svarade nej på den frågan, om han var läkare och var på sjukhus. Dessutom såg han för 'viktig'' ut för att vara en läkare.. Detta var alltså en grej för att få tjejer i säng. Genomskinligt, eller hur? Funkar verkligen sånt här på riktigt? Impas tjejer av det? Jaja, ''det känner jag inte till' hade då misslyckats på oss genom sin få-i-säng-metod.

 

Sofia blev sömntuta omkring 02.00 - 03.00 medans jag och ''det känner jag inte till'' var uppe till 05.00 - 06.00 nångång. Nattdisco stod på schemat. Haha. Jag blev som 14 år igen när man får vara på disco.

 

Att tillägga: SOFIA DROG UPP MEJ PÅ FRUKOST 07.00 PÅ MORGONEN. BAKIS OCH SOVIT I EN TIMME. Tack för det, kände mej bättre efter fått i mej lite mat :D

 

När jag kom hem på kvällen, och satte mej vid datorn så tänkte jag - jag ska tamejfan söka på honom. Jag hade hans förnamn, Håkan, och att han jobbade med sinnen. Google kunde kanske hitta något som avslöjade lögnhalsen..

 

Istället hittade google detta:

'' HYPNOTISÖREN HÅKAN HYPNOTISRERAR ERIK OCH MACKAN''. Och andra videon nedanför:

 

HÅKAN HYPNOTISERAR JOSEFINE CRAFOORD I DIREKTSÄNDNING:






Jag ska hädanefter tänka ett steg längre. Att ''arbeta med sinnen'' kan betyda hypnos, och att jobba med Erik och Mackan och TV inte nödvändigtvis behöver betyda ''Kom så knullar vi i min hytt''.

 

 

Förlåt Håkan! Eller ska jag säga ''det känner jag inte till'' ?

Nu sitter jag här igen.. Har kollat runt på lite design, men tydligen kostar ju dom nu för tiden? Så vi får se hur lång tid jag orkar med designen innan jag tröttnar å slutar blogga igen..

Varit en sväng till U-B. Fick äntligen smaka lussebulle. Men som den dåliga bloggarn jag är så glömde jag ju såklart att ta kort. Ska ta kort på det jag gör nu.. vänta..

Det är mycket som är så gammalt med den här bloggen. Min kategori ''Jag är blond, vad är din ursäkt?'' stämmer ju inte längre. Jag kan inte skylla på att jag är blond då jag är fler-färgad. Hälften råtta hälften ljus råtta. Min utväxt är nog längre än det där södderblekta nu för tiden.  Varför?  Det handlar inte om att jag är lat eller snål, tvärtom. Senaste tre gångrarna har jag varit hos frisör o fixat skatboet. Men jag vet att mitt hår mår bättre av att slippa de där starka blekmedlet varannan månad som jag körde med förut. 

 

Något annat gammalt är utseendet på bloggen. Jag vill ha något helt nytt. Jag vill ha kurbits och rostfärgade kanter. Inte någon ful header med fejkblåa ögon och grått ansikte - det är inte jag längre. Har det nånsin varit jag?

 

Blev nyss inringd på jobb - kul. Fick två timmar senare sms om att det var ''falskt alarm'' och att jobbkompisen kom och jobbade ändå. Synd för mej, då jag blev så glad. Får nöja mej med kaffikopp och tända ljus istället.

 

Undra om jag ska hem till mamma och krama Molly lite. Den kärlek jag känner i livet nu är skratten och leenden från fina brorsbarn. Att få höra av Molly att jag är bäst, eller ''Men Ida, hur kan du va så rolig?''.. Ja, hur kan jag det? Eller Minde som säger att ''du är kul Ida''. Jag älskar att dom älskar mej, för det vet jag att dom gör. Och jag älskar dom så obeskrivligt mycket.